Jag vaknar, jag går upp. tankarna går som vanligt "trött, vad ska jag ha på mig? orkar inte äta frukost!"
trots alla jobbiga morgontankar går jag ner i köket samtidigt som telefonen ringer. jag trodde de va mamma som skulle säga  att hon glömt något eller liknande. Pappa svarade, jag tänkte inte mer på de, de va ju bara ett vanligt telefonsamtal?!

nästa gång jag går förbi säger han "det var mormor, hon är död nu"

visste inte vart jag skulle ta vägen, kunde inte gråta kunde inte säga något, gick bara därifrån som inget hade hänt. sen kom tårarna, när ingen såg på. jag har vetat länge att hon skulle dö, men det kom ändå som en chock, går inte o beskriva, vill inte beskriva! vill bara lägga mig i min säng och gråta, få ut allt som finns där inne. Får försöka tänka att det va det bästa för hennes skull.