frågan är hur jag alltid lyckas..
jag vet inte om jag ska skratta bort det o hoppas att ingen kommenterar de
eller om jag ska skämmas ihjäl o hoppas att ingen kommenterar de
eller om jag kanske ska ta och gömma mig i min säng o hoppas att ingen kommenterar de
eller så kommenterar jag det själv och låtsas som att jag inte skäms
eller så kommenterar jag det själv och säger att jag menade det men fick ut det väldigt fel
eller så kommenterar jag det själv och säger precis samma sak och hoppas att ingen kommenterar det den här gången heller...


varför lyckas jag alltid få ur mig de saker jag velat säga så länge på helt fel sätt och vid helt fel tillfälle...