hur svårt är det att svälja sin stolthet.. jag vill inte va så här, jag är inte sån. men jag kan inte gå med på det längre. snälla svälj stoltheten o säg förlåt o sen är allt bra. eller åtminstonde bara säg hej. varför är det alltid jag som ska komma o låtsas som jag inte bryr mig. för det gör jag, alldeles för mycket. det jobbiga är att jag vet att det kommer sluta med att jag tänker att allt är mitt fel o att jag är världens svin. just nu känner jag att jag är det, men vill bara att du ska förstå att jag blir ledsen.. vet inte varför jag skriver det här, iofs så kommer du nog aldrig läsa det ändå o om du gör det så är frågan om du ens förstår att det är om dig. men om du nu skulle förstå det så snälla jag begär inte mycket. egentligen bara en sak. att du inte behandlar mig som skit, för jag har känslor trot eller ej men jag tar åt mig.