peeeps
När jag kom till Alviks centrum ser jag en stor skylt, KÖ TILL VACCINATION!
Ingen kö, jag går in med klumpen i magen i hopp om att vaccinet ska vara slut.
Jag tänker på alla mardrömmar jag haft angående sprutan.
"Ska du vaccinera dig?" frågar en ganska så snygg kille. "Eeh aah" svarar jag med skakig röst.
Fyller i en lapp och går upp till våning tre, rum 9 sägerr tanten så fort hon kollat på min lapp.
"Hej, nu sticker det. Då va det klart!"
Ingen som högg mig med sprutan i magen, ingen som kastade ner mig på golvet och stack mig flera gånger i foten och inget som går sakta men säkert mot mig med sprutan i högsta hugg och hotar mig till livet.
Utan från och med att jag gick in genom första dörren, gick jag ut ur samma dörr på mindre än 5 min.
Jag skrattar alltid lika mkt åt mig själv och min rädsla för sprutor. Men såhär i efterhand så är jag riktigt stolt över mig själv att jag ens gick in!
Börjar få on i huvudet och förut trodde jag att armen var förlamad, då va det inbillning. Nu börjar jag få ont på riktigt. Men bara för att så många blivit dåliga av sprutan så känns det som man liksom väntar på att bli dålig och istället inbillar sig att man är det.. Kroppen är konstig! Det är då man är glad att man har en mamma som kommer hem och säger, vänta du bara, det blir värre!
Förutom att vaccinera mig på min 2 timmar långa promenad så tog jag massa fina kort, fina för o va med mobilen iaf. Har faktiskt hittat en riktigt mysig sträcka nu. Fast man måste gå på dagen för annars är den ganska läskig. Skog o stigar och så! :D
så fina kort du tagit syrran :)