När sprutan för en gång skull inte va så läskig, så va bieffekterna det!
Inte kunnat sova pga migrän, som fortfarande inte släppt, feber, frossa, och ingen mat behålls i magen :(

Smsade med Disa imorse, nu är hon på väg. Till Norge. Just nu finns det inget annat jag längtar så mycket efter än sommaren. Sommaren 2010 då vi försonas igen och Sally tar äntligen studenten. Det är en lång tid kvar och det kommer finnas de dagar som man känner den där Disapaniken. Paniken att man bara måste krama om henne, man vill prata med henne i flera timmar. Hon har alltid så kloka svar på allting, ibland blir jag rädd när hon säger saker om mig som jag inte visste själv men som faktiskt stämmer. Men hur kul kommer hon inte ha! Jag vet att hon kommer ta norrmännen med storm och ha en fantastisk tid i Norge. För det är hon värd!