Kan inte sova.
Ska jag vara riktigt ärlig så gråter jag, jag gråter faktiskt jätte mycket..
Jag saknar Disa så mycket att jag är helt trasig inombrods.
Att inte kunna prata med varandra när man vill, hur mycket man vill, gör mig så himla ledsen!
Känner mig som en treåring, men har aldrig saknat någon såhär mycket förut.
Kom hem till mig nu min bästa vän!
Om en och en halv månad är vi alla tre tillsammans och allting kommer att kännas lite lättare, men just nu, det här ögonblicket så känns en och en halv månad som en evighet..

Bästa du <3