Disa började spela fiol när hon gick i fjärde klass(alla som känner Disa förstår att detta är ganska oväntat)

Hon blev ganska bra på det efter några års spelande, så hon började åka runt och spelade love me tender-elvis presley vid flera tillfällen i olika kyrkor. Nu kanske ni tänker, men vad är det roliga med det?

Grejen var att hennes mamma var väldigt stolt över henne och förstod inte det här med att saker och ting blir lite små pinigt när man börjar komma upp i ålder, man kanske byter umgängen hit och dit. Så när Disa ca 3 år senare (observera att hon då går i 6/7, 13 år trotsåldern) ville sluta med att spela fiol så fick hon typ inte det av sin mamma. Vilket man kanske kan förstå för hon var ju faktiskt duktig!

Så när Disa skulle åka med den här fiolen genom stan försökte hon alltid gömma den på olika sätt, hon försökte proppa ner hela det där ganska stora hårda fodralet i sin inte tillräckligt stora träningsväska, så det var alltid en del som stack upp hur hon än gjorde. Så det slutade oftast med att hon gick in på biblioteket och gömde sig ända tills  hennes buss kom. Sen börja hon spela handboll, så då hade hon inte tid med fiolen mer..

Jag älskar Disa hon kommer alltid med så roliga historier om sig själv. hahaha