Jag vill inte, mina bästa vänner, stanna hos mig!
Mina andra vänner kom hit!
Jag behöver er..
Idag har jag varit ganska nere, tanken slog mig att Evelina faktiskt kommer flytta. Nu sitter jag och ser på när hon packar ner sitt liv i lådor, jag känner igen den känslan. Känslan av förändring, osäkerhet. Men ändå skönt att ha tagit ett val. Jag är stolt över henne men samtidigt väldigt ledsen. Kommer bli så tomt här i Bergen, utan henne hade jag aldrig hamnat här från första början. Det är henne jag har att tacka för att jag kom hit den där dagen i augusti för ett år sedan.
Själva tanken av att Disa kanske flyttar också får mig att känna mig väldigt ensam, men det är inget som är klart än, så det orkar jag inte ens tänka på.



Jag vill göra något, jag trivs hur bra som helst här, men jag har fått mersmak. jag vill resa. Jag vill uppfylla min dröm jag haft sen jag var 16. Men inget händer om man inte tar tag i saker. Så nu ska Lovisa börja spara 100% och ta tag i saker. Sen när det sker det vet man inte... Att flytta hem är inte ens ett alternativ för mig just nu, tyvärr. Alldeles för mycket nytt och inget känns som mitt hem. Bergen är mitt hem, känns både sorgligt och bra. Ibland gör sanningen ont...

framtiden är ett frågetecken..