ÄNTLIGEN framme! När vi landade i Panama och startade telefonen insåg jag att vi skulle dra tillbaka tiden 6 timmar. Vilket betydde att min uträkning med antal timmar resa ökade med 6 timmar. Så Efter ca 30 timmar kom vi hit till Montanita.

 

Hela resa gick över förväntan. Kimmy grät inte en ända gång, vi blev aldrig osams, jag tappade inte bort någonting?! Vi har till och med lite svenskt godis kvar! Jag skulle vilja kalla det succes! :)

 

När vi väl landade i Ecuador blev vi uppmötta av vår chaufför, som bara talade spanska såklart. Först blev det några pinsamma ögonblick när alla mest skrattade åt varandra för ingen förstod någonting men vi försökte. Vi hälsade och sa att vi mådde bra. Kimmy lyckades berätta att han skulle vara här i tre månader och jag i 2. Jag lyckades få fram att han inte bodde i Montanita och att han hade 2 bröder. Då sa jag att jag hade 1 och Kimmy la till att han hade 2 bröder och 2 systrar. Sen pratade vi inte så mycket mer på den 2 timmar långa bilresan. Men jag är faktiskt imponerad över oss själva!

 

Första intrycket av Ecuador är väldigt blandat. Några av byarna vi åkte förbi var bara skjul med galler för fönstrena och det såg riktigt fattigt ut! Sen kunde man se på andra sidan vägen där husen var helt vanliga stenhus. Mycket jordbruk var det också. Man märkte direkt när man kom in i Montanita. Då såg vi turister, "affärer" (läs stånd) och ni vet allt som hör till en turiststad. Men samtidigt så är det inte för mycket. Väldigt mysigt skulle jag säga, här tror jag vi kan trivas.

 

Nu ska vi gå och leta upp våran skola vi ska börja i på måndag. Tänkte gå dit och säga hej, sen blir det nog det vanliga man gör på semester, sola och bada :D