Once in a lifetime

sitter helt själv hemma och har allmänt tråkigt..
Brukar tycka att det är skönt och va själv, men inte idag. Jag är sällskapssjuk idag!
Har jobbat hela dagen, så nu är jag trött!
Men kommer ju inte somna på ett bra tag om jag känner mig själv rätt. Eller så gör jag som igår. Somnar klockan elva! Så schönt! Fast sen när jag tänker vidare på den så kom jag på att det va en lördag kväll, är det okej att gå o lägga sig klockan elva en lördag när alla ens vänner festar?? hmm jaa! Det va okej!
Jag vill göra något roligt, något busigt, något impuls! Hjälp mig någon?? Kom hit och busa med mig?!?!?!

Min busiga min!


Nyfikna


Känslan jag snart kommer känna eftersom ingen vill leka med mig ikväll...

*26 April 1926

+19 augusti 2009

Idag står jag här, med en obeskrivlig känsla över mina axlar. Att försöka beskriva den känslan skulle låta ungefär, sorgligt, jobbigt men också en lättnad. Farfar har alltid varit den som kämpar in i det sista. Hade han bestämt sig för något så skulle det vara så. Detta var något som följde honom ända fram till den 19 augusti 2009. Han kämpade in i det sista och ville inte ge vika, tillslut sa kroppen ifrån och han fick lugnt och stilla somna in.

Ett utav mina första minnen med farfar var när vi var på Ämtetorp. Jag tror vi skulle förbereda ett scoutläger som skulle vara där några dagar senare. Jag kommer ihåg att han bar upp mig och satte mig i en skottkärra som han sprang runt med, runt hela stugan och ut på ängen. Jag skrattade så att tårarna sprutade och magen värkte.

Farfar har alltid varit den som pratat om sina tidigare upplevelser och livserfarenheter med stolthet i rösten, det har varit alltifrån pojken som gick i skolan med bara tjejer, vara i Tyskland och sist men inte minst hans älskade hustru Ingrid. En dag när jag var hemma hos farfar för att farmor skulle gå och handla så berättade han för mig hur stolt han var över farmor. Hur påhittig hon var och hur hon tog hand om honom. Han pratade så att stoltheten över hans livs kärlek riktigt sprudlade om honom. Detta var något som jag utan att han visste om skrev ned och läste upp när farmor fyllde 80 år. När jag gjorde det fäste han blicken i mina ögon och log och kramade sedan om mig sådär som bara han kunde göra.

Att veta att farfar nu har lämnat oss här nere gör mina ögon tårfyllda, på något sätt med både glädje och sorg. Det var nog det bästa som kunde hända honom. Nu vet vi alla att han är på en säker plats och vakar över oss. Han ser ner på oss och hjälper oss i våra svåra stunder, samtidigt som han skrattar med oss då det är lyckliga dagar. Han har det bra nu, det är den känslan som jag tar med mig och kommer att bespara tills den dagen kommer då vi ses igen. Vila i frid farfar <3

Varför tänker man så mycket på kvällarna? Kan jag inte bara få slappna av och ta dagen som den kommer? Börjar få panik över imorgon. Farfars begravning, jag vet att det kommer bli skönt så fort allt är över. Men jag vet också att det kommer vara så sjukt jobbigt och tungt hela dagen imorgon. Bara tanken av att se och höra farmor får mig att vilja hjälpa henne så mycket mer än man kan. Den känslan, känslan över att känna sig så hjälplös är den värsta i världen. Trots detta så vet jag att hon är överlycklig över allt jag och alla runt omkring gör för henne. Bara tanken av att komma in i kyrkan och se kistan ger mig den största klumpen i magen som kommer sitta kvar där länge. Bara tanken av att farfar inte längre finns känns så främmande. Vila i frid älskade farfar! <3

att bo i centrum på augustifesten är fatiskt inte det roligaste jag varit med om. Jag vill sova men PRO har tävlingar i parken utanför så dom pratar i mikrofonen HELA tiden, igår spelade dom drgaspel HELA dagen och om dom nu gjorde ett uppehåll med dragspel, ja då va det dags för kören! skrålande pensionärer som tror att dom sjunger jättevacker. JA! Sen har vi ju korvgubben som har sitt stånd precis nedanför mitt sovrumsfönster. Så runt 9 tiden vaknar man av KORV 20 KÖP 5 FÖR 50! bredvid honom står hammarbynougat, HEMMAGJORD NOUGAT AV BÄSTA KLASS! vi va där och smakade igår den smakade sockerkaksdeg. och förutom dom här så är det mängder med folk som inte tänker  på att lilla Lovisa faktiskt vill sova så dom pratar jättehögt. och var annan minut tappar ett barn sin heliumballong så då gråter dom, visste ni att barn kan gråta JÄTTEHÖGT?! Förutom det så är det väll ganska najs, jag har nära till godis, fula kläder, snabbmat, karuseller, fyrverkerier  och allt som finns på en marknad!

Nu är det ingen idé att ens tänka tanken på att somna om för nu ska PRO dansa vals:D Idag ska jag räätta till min rygg och få massage, jag ska boka resa, jag ska laga lasagne och jag ska verkligen inte dricka någon alkohol! :D

Gårdagens kväll bevisade nog bara en sak, jag klarar inte av att vara i norrköping.
Jag måste härifrån igen. Ta mig tillbaka till smögen där allting va bra!
Den här staden gör mig konstig, den får mig att göra saker jag inte vill.

hoppas på restresa på måndag!