Jag hade längtat sjukt mycket efter att få träffa dig! vi fick ju iaf en middag tillsammans. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle reagera på de här sättet men jag antar att det är för att det är så mycket just nu. o mamma o pappa märker inget. eller så märker dom men orkar inte. jag vill att du ska va hemmamer, på helgerna hinner vi aldrig ses, det är då vi båda är som mest med våra vänner eller så jobbar jag. för i veckorna hinner jag inte mycket mer än o plugga o träna så det blir ju att man är med vännerna på helgen. så det brukar bara bli äta o sen skjutsar du mig någonstans sen är det inte mer. jag vill bara kunna känna den där irritationen att du sitter i rummet brevid o spelar dina töntiga spel när jag ska plugga o blir jätteirriterad för du spelar jättedsålig musik. jag vill bara kunna känna den känslan att jag kan gå in i ditt rum o prata med dig, släppa ut mina känslor, jag är sån, jag vill prata om såna här saker. men mamma o pappa bara ignorerar. visst mina vänner är dom bästa man verkligen kan ha, underbara! men det är inte samma sak. jag vet att du är den som förstår bäst. speciellt om det här. vet egentligen inte varför jag skriver det här. vill egentligen bara få ur mig allt som är instöngt i mig men det skulle nog bli alldeles för långt o verkligen jättetråkigt. det känns som det händer nya jobbiga saker varje dag. snart blir det för mycket kommer snart bryta ihop. vill bara skrika så jag får ut allt. men det går inte, inte ens det orkar jag. likadant med fotbollen, går skit. kan inte koncentrera mig o så fort jag gör ett litet fel så vill jag bara gråta. o med skolan är jag så sjukt omotiverad även fasst det är nu jag verkligen inte får vara det. har as mycket men ändå bara skiter jag i det o skjuter upp allt. känns som jag ligger efter i allt... usch o fy hoppas ingen har läst det här. synd om den som bara fått höra en klagande Lovisa. ska skärpa mig. vill nog bara få fram en sak. Jag saknar min bror

Jag vaknar, jag går upp. tankarna går som vanligt "trött, vad ska jag ha på mig? orkar inte äta frukost!"
trots alla jobbiga morgontankar går jag ner i köket samtidigt som telefonen ringer. jag trodde de va mamma som skulle säga  att hon glömt något eller liknande. Pappa svarade, jag tänkte inte mer på de, de va ju bara ett vanligt telefonsamtal?!

nästa gång jag går förbi säger han "det var mormor, hon är död nu"

visste inte vart jag skulle ta vägen, kunde inte gråta kunde inte säga något, gick bara därifrån som inget hade hänt. sen kom tårarna, när ingen såg på. jag har vetat länge att hon skulle dö, men det kom ändå som en chock, går inte o beskriva, vill inte beskriva! vill bara lägga mig i min säng och gråta, få ut allt som finns där inne. Får försöka tänka att det va det bästa för hennes skull.

Igår va jag hos läkarn och fick pencellin :s
har inflammation i örat som aldrig vill gå över.
så nu är de pencellin i Ayia Napa då.
men jag är gla ändå! :P Hihi

väskan är packad
humöret är på topp
tåg + flyg biljetter i min hand
Aya Napa here we come!

har match nu, skulle va så typiskt mig att bryta benet eller nått.
peppar peppar ta i trä!
hoppas vi vinner hihi :D

Vill bara bort härifrån just nu! verkligen inte för att jag mår dåligt på nått sätt.. men bara komma bort från allt o få vara ifred..  är så trött på allt tjat om att allt måste vara perfekt, det är inte det, okej acceptera!!! jag hatar att jag tänker så som jag gör just nu, men det är inget o göra åt. det ända jag vill är o komma bort en stund.. o inte bara det att jag tänker så som jag gör, joo så är de ju den där lilla skolan som man redan ligger efter i varenda jääävla ämne!! jag orkar inte!!

hoppas verkligen, får reda på det imorrn.
snälla säg att det blir så.
Disa och jag ifred LÅÅÅÅÅÅNGT härifrån!
hoppas och vill!!!!!

:s

förlåt kommer nog på bättre humör så småningom..

vill bara att det ska gå över tro mig..