Dagen har äntligen kommit, kalla mig störd, eller kalla mig dum! Imorgon ska jag o pappa springa Stockholm marathon, 4.2 mil springer man väll på en pisskvart? Det börjar komma lite blandade tankar så här kvällen innan. Kommer jag klara det? klart jag kommer! runt ska jag!! hoppas bara inte knäna sviker. dom är mitt största hot... plus att värmen komma va pain. det kommer inte bli lätt. men jag är nog känd för att aldrig ge upp o va envis. är det något jag har så är det vinnarskalle... en fördel ibland kanske.. har i alla fall laddat närmaste veckan med diverse olika maträtter idag har jag proppat i mig kolhydrater så att jag ska ha tillräckligt med reserver, hoppas bara att det är tillräckligt.. klart det är tillräckligt som min vän jenni skulle sagt nu. :) Jag är jätteglad över att min bästa vän Viktor kommer och kollar, känns faktiskt underbart. :D Nu orkar jag inte tänka mer på marathon kommer förmodligen inte kunna sova nånting i natt men de där är ju så olika... LADDAD!!!

Ibland önskar jag att man kunde inse att det är kört.
Men jag antar att man inte kan styra över sina känslor?!
Hoppades på att allt skulle vara anorlunda.
varför tänkte jag ens tanken?
sluta Lovisa sluta!
snälla sluta tänk.
sluta vara du

---

Det är sjukt vad jag ska ta igen nästa vecka!
Jenni, vi ska visa dom vart skåpet ska stå!
Viktor, vi ska ösa så att alla kollar på!
Disa vi ska - - - - det är bara så!
OOOOOH - - - - !