Då va man klar i norrköping på ett bra tag.. Tack till alla som gjorde mina dagar bra!!!

Just nu känner jag mig helt ut o in och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Har aldrig känt den här känslan förut och kan inte sätta ord på den heller. Ge mig onsdag så jag kan åka iväg och börja mitt livs äventyr. Istället för att sitta hemma och tänka på allt. Jag har berättat tidigare om när jag blir sådär att jag bara vill stänga in mig i ett mörkt rum och ligga där tills bättre tider kommer. Inte prata med någon, inte göra något, inte behöva bry mig om något. Det är nära nu. Som tur är så kommer bror hit imorrn så ska ha en mamma bror helg. Och så har jag ju faktiskt helt underbara vänner här i sthlm med som jag vet alltid ställer upp. Men just nu känns allt väldigt konstigt, väldigt deppigt, väldigt ut och in.

Hörde häromdagen någon som sa att

Man lever bara en gång, passa på att vara där ditt hjärta säger att du ska vara. Varje sekund som går, för just den sekunden kommer aldrig tillbaka.

Om det ändå gick att leva efter det, det skulle vara helt underbart. Saknad gör ont.