Ännu en dag i soffan. Det får mig att tänka väldigt mycket. Jag menar, jag har ju tid till det nu.
Att resa i 4 månader kändes då som väldigt länge, nu när jag tänker på det så känns det som att resan gick på 5 sek.
Idag känner jag mest för att dyka med skäldpaddorna på Borneo. Dit längtar jag mest, dit måste jag åka igen.
Men för att bryta mönstret så har jag det ändå ganska bra här. Förutom att jag är sjuknanmäld och ligger på soffan.
Ingen framtidsångest, alla pratar om det, men varför? Bara onödigt! Jag vill väldigt mycket och det finns tid.
Men just nu är jag nöjd och jag har saker att längta till. Det är då allt är som bäst!