Alla har dåliga dagar, min dag har varit ganska jobbig om jag ska vara ærlig.
Farmor dålig, verkar vara sæmre æn nær jag var hemma. Æven om jag vet att hon ær gammal och jag egentligen tycker att det bæsta før hennes skull skulle vara att få somna in så ær det inget man vill høra. Och speciellt inte att veta att hon ligger och mår dåligt.

Just nu vet jag heller inte helt hur mycket som krævs av en person før att man ska vara en tillræckligt bra væn før att ræcka till. Før att få behålla de man litar på, de man væxt upp med, de man har många fina minnen med. Hur lætt ska det vara att bara vænda ryggen och førsvinna? Vad betyder tillit?!

Just idag kænner jag mig mest lurad, orolig och ledsen.